HardyWeinbergbetingelser

Hardy-Weinberg-betingelserna beskriver ett teoretiskt nuläge i populationgenetiken där allel- och genotypfrekvenser förblir oförändrade från en generation till nästa om vissa antaganden uppfylls. Det centrala resultatet är att i en population med två alleler A och a med frekvenserna p respektive q (där p+q=1) genotypfrekvenserna blir AA: p^2, Aa: 2pq och aa: q^2 i nästa generation. Om fler än två alleler används motsvarande p^2, 2pq och så vidare.

De grundläggande betingelserna är: en mycket stor population (för att minimera genetisk drift), slumpmässig parning, avsaknad av mutationer, ingen migration (ingen gene flow) och avsaknad av naturligt urval mellan genotyperna. Under dessa förutsättningar förblir allelfrekvenserna konstanta mellan generationerna och genotypfrekvenserna följer fördelningen p^2:2pq:q^2. Detta ger ett användbart jämförelseläge mot vilket verkliga populationers frekvenser kan testas för tecken på evolutionära krafter.

I praktiken uppfylls inte alla antaganden helt och avvikelser från förväntningarna används ofta för att påvisa evolution eller andra processer. Genotypfrekvenser kan testas mot Hardy-Weinberg-fördelningen med chi2-test, och allelfrekvenserna kan uppskattas från observerade genotyper. Modellen används som en nollhypotes i populationsekologi och är grundläggande för att studera frekvenser och förändringar över tid.