Högtalarlåda

Högtalarlåda är en behållare som innesluter en eller flera högtalardrivrutiner och som syftar till att kontrollera akustiken runt drivrutinen, skydda den och forma frekvensresponsen. En väl utformad låda minskar oönskad resonans och kortslutning mellan den främre och bakre ljudströmmen, vilket ökar effektiviteten och ger ett mer kontrollerat ljud.

Vanliga konstruktioner är sluten låda (sealed), basreflexlåda (med en port som låter luft röra sig in och ut), låda med passiv radiator (en extra kon används utan att vara ansluten till en aktiv rörlig motor) samt transmissionslinje. Slutna lådor ger en snabb, kontrollerad bas; basreflexlådor ger ofta bättre basutsving men kräver noggrann portberäkning; passiv radiator-lådor kombinerar egenskaperna hos båda; transmissionslinjer är mer ovanliga och kräver komplex konstruktion.

Material och byggnation: lådor tillverkas vanligtvis av MDF eller plywood, ofta 15–18 mm tjocka. Panelerna fogas noggrant med lim och skruvar, och lådan förstärks med internal bracing för att minska rörelse och sprickor. Inuti fylls lådan ofta med dämpmaterial såsom polyfill eller glasull för att reducera oönskade reflektioner och stående vågor. Fronten där högtalaren monteras kallas baffel och ska vara styv för att minska vibrationer.

Designfaktorer: volymen inuti lådan och högtalarens Thiele-Small-parametrar (VAS, Fs, Qts) styr basresponsen. Portens längd och diameter reglerar basens utbredning i bassreflexlådor, medan färg, finish och tätningslätthet påverkar ljudbilden och användarens upplevelse.

Användning: vanliga i hembio, hi-fi och bilstereoutrustning. För DIY-lådor är korrekt måttning, tätning och dimensionering viktig för att uppnå önskat ljud.