Grekiskortodoxa

Grekiskortodoxa kyrkan är den grekiskt dominerande grenen av den östortodoxa kyrkan, framför allt i Grekland och bland grekisktalande diasporagrupper. Den tillhör den större östortodoxa gemenskapen och följer den bysantinska liturgiska traditionen. Den lokala ledningen i Grekland utgörs av ärkebiskop av Aten och hela Grekland; den ekumeniske patriarken i Konstantinopel ses som den andliga ledaren för den östortodoxa världen och som primus inter pares bland kyrkorna.

Historiskt har den grekisk-ortodoxa kyrkan sina rötter i de kristna samhällena i antikens Grekland och i det bysantinska imperiet. Efter det stora schismen 1054 behöll den sin kommunion med övriga östortodoxa kyrkor. Under det ottomanska riket var kyrkan underställd patriarkatet i Konstantinopel. Efter Greklands självständighet erkändes kyrkan som autocefal år 1833, med Aten som dess säte.

Kyrkan består av ett antal eparkier/metropolier i Grekland och bland grekiska församlingar utomlands. Den liturgiska praxen följer den bysantinska rytmen, med Den heliga liturgin – oftast enligt Johannes Chrysostomos – i centrum. Troslära och praxis betonar dop, krisma och nattvard samt de övriga sakramenten, liksom vördnad för ikoner och helgon. Fasta och helgdagar följs enligt den ortodoxa kalendern.

Grekisk-ortodoxa kyrkan är medlem i World Council of Churches och deltar i ekumeniska dialoger. Den har en betydande roll i grekiskt samhälle och en stark närvaro i den internationella diasporan.