Försörjningssäkerhet

Försörjningssäkerhet är samhällets förmåga att säkra tillgången till viktiga varor och tjänster trots störningar. Den omfattar livsmedel, energi, vatten, mediciner, råvaror och kritiska tjänster såsom kommunikation och transport. Försörjningssäkerheten kan vara nationell, regional eller sektorsspecifik och kräver ofta samarbete mellan myndigheter, näringsliv och samhällssektorer för att förebygga, upptäcka och hantera avbrott.

Nyckelkomponenter är riskbedömning av leveranskedjor, diversifiering av leverantörer och geografisk spridning av leveranser, samt uppbyggnad av lager och strategiska reserver. Redundans i produktion och logistik, säkra kritiska infrastrukturer, och robust digital infrastruktur med spårbarhet är viktigt. Beredskap innebär också planer för hur efterfrågan kan styras, hur olika aktörer samarbetar vid kriser och hur information delas för att snabbare återställa funktioner.

Risker som hotar försörjningssäkerheten inkluderar geopolitiska konflikter, naturkatastrofer, klimatförändringar, pandemier, cyberhot och plötsliga ekonomiska störningar. Försörjning i en modern ekonomi kräver därför flexibilitet, anpassningsförmåga och långsiktig investering i kritiska sektorer som energi, livsmedel, vattenförsörjning, läkemedel och kritiska material.

Politiska verktyg innefattar strategiska reserver, reglerande ramverk, incitament för diversifiering och skydd av kritisk infrastruktur samt samordning mellan myndigheter och näringsliv. Framsteg mäts ofta med indikatorer som tid till återhämtning, tillgångsgrad och robusthetsindex.