Färgmatchningar

Färgmatchningar är processen att erhålla eller bedöma att två färger upplevs lika under ett specificerat ljus och av en viss åskådare. Inom tillverkning och design används färgmatchningar för att skapa konsekventa färger i produkter som bilar, målarfärg, plaster, textilier och tryck.

För att jämföra färger används ofta standardljus och standardobservatörer. Vanliga referenser är illuminant D65 och en 2-graders observation (eller 10°). Färgskillnad mäts med kvantitativa mått som Delta E, exempelvis ΔE*ab eller ΔE00 (CIEDE2000). Instrument som används inkluderar spektrofotometer eller färgometer, vilka kräver regelbunden kalibrering och profilering för tillförlitliga resultat.

Processen består ofta av flera steg: definiera mål färg, mäta referensfärg eller prov, beräkna färgskillnad och justera färgformulering eller blandning tills avvikelsen är within tolerans. Toleranser definieras i specifikationer eller industristandarder och varierar beroende av produkt, material och användningssituation. I många sammanhang används färgstarter och manuella eller automerade färgmatchningar för att uppnå önskat resultat.

Tekniskt används färgrymder som CIELAB och CIELCh för att beskriva färg numeriskt, och ICC-profiler samt färghanteringssystem för att återge färger konsekvent mellan olika enheter och medier. Metamerism kan uppstå när färger upplevs olika under olika ljusförhållanden, vilket är en vanlig utmaning i färgmatchning och kräver ibland ytterligare justeringar eller testning under olika ljuskällor.

Färgmatchningar är därmed en tvärvetenskaplig process mellan vision, mätning och materialvetenskap för att säkerställa konsekvens i färgåterskapande.