Färgforskning

Färgforskning är den tvärvetenskapliga studien av färger, deras fysik, perceptuella upplevelse och användning i material, medier och kultur. Den behandlar hur färger uppstår när ljus träffar ytor eller avges av ljuskällor, hur färger definieras och jämförs i olika färgrum samt hur människor uppfattar färger och färgskillnader. Färgteori omfattar den fysikaliska färgen, där spektra, reflektions- och transmissionskoefficienter spelar roll, och den perceptuella färgen, där färgkontraster, ljusstyrka och omgivning påverkar upplevelsen.

Historiskt har färgforskningen sina rötter i upptäckter om ljus och färg; Isaac Newtons prismat delade ljus i spektra, och Goethe utforskade färgernas psykologiska egenskaper. Under 1900-talet inleddes färgkemi och färgmetri med CIE:s standardiserade färgrum och färgutrymmen (XYZ, Lab, Luv). Dessa verktyg lade grunden för exakt färgmätning över olika enheter och ljuskällor.

Metoder inom färgforskning inkluderar spektral mätning med spektrofotometri, färgmetri och konstruktion av färgrum samt perceptuella experiment. Viktiga begrepp är färgprecision, metameri och illuminants som D65 eller A. Praktiska verktyg är ICC-profiler och färgstyrning som gör att färger reproduceras konsekvent över skärmar, tryck och material. Forskningen följer ofta standarder för att möjliggöra jämförbarhet mellan studier och industriproduktion.

Fältens tillämpningar spänner över bildskapande och digital färghantering, tryck, textil- och måleriteknik, färgkommunikation, medicinsk bild och design. Inom industrin används färgforskning för färgval, kvalitetskontroll, färgmatchning och hållbarhet. Denna disciplin förenar fysik, kemi, psykologi och teknik för att förstå och styra färgupplevelsen i vardagen.