Färgfixering

Färgfixering, eller fixering av färg, är en process inom textil och färgning där färgens förmåga att hålla sig fast vid ett material ökas. Syftet är att färgen ska vara motståndskraftig mot avlägsnande vid tvätt, blekning, slitage och olika miljöer.

Principen bakom färgfixering är att färgen binds mer permanent till fibern genom kemiska reaktioner, temperatur eller additiva medel. Metoderna varierar beroende på färgtyp och fiber, men gemensamt är att man efter färgningsbadet genomför behandlingar som förbättrar färgbeständighet och minskar färgflykt.

Vanliga metoder inkluderar vistelse i ånga eller uppvärmning för att främja kemisk bindning, användning av fixeringsmedel eller mordanter när naturliga färger används, samt särskilda fixeringar för syntetiska fibrer som kräver hög temperatur eller särskilda leda- och oxidationsprocesser. Vätskeburna färger som reaktiva färger binds genom kovalenta bindningar till fibrerna, medan naturliga färger kan kräva mordantning med metallsalter för att förbättra färgäkthet och utseende.

Efter fixering genomförs ofta sköljning och tvättning för att avlägsna ofixerad färg och kontrollera färgfasthet. Färgfasthetstester som tvättfasthet, ljusfasthet och friktion används för att bedöma resultatet och jämföra olika fixeringstekniker.

Miljö- och säkerhetsaspekter är viktiga inom färgfixering. Vissa äldre processer använde snabbfixerande kemikalier som kunde vara hälsoskadliga eller skadliga för miljön. Modern färgfixering strävar efter minskad användning av farliga ämnen, bättre avfallshantering och ökad renhet i färgmedlet för att uppnå god färgbeständighet med lägre miljöpåverkan.