Färblindhet

Färblindhet, eller färgblindhet, är en färgseendesvikt där en persons uppfattning av färger avviker från det som anses normalt. De flesta med färgblindhet kan uppfatta färger men har svårt att särskilja vissa nyanser, särskilt rött och grönt eller blått och gult. Tillståndet påverkar vanligtvis hur färger upplevs i vardagen snarare än att leda till fullständig förlust av synen.

Orsaker och typer innebär att färgblindhet ofta är ärftligt. Den vanligaste formen är röd-grön färgblindhet, som främst beror på mutationer i L- och/eller M-konerna i ögats näthinna. Denna typ är X-bunden recessiv och förekommer oftare hos män än hos kvinnor. Mer sällsyntare blå-gul färgblindhet förekommer genom förändringar i S-konkernas funktion och kan vara autosomal recessiv. Achromatopsi är en mycket ovanlig form där all färgseende är nedsatt och synskärpan ofta reduerad.

Prevalens varierar efter härkomst. Hos män av europeisk härkomst uppgår färgblindheten till cirka 8 procent, medan bland kvinnor detektionsfrekvensen är mycket lägre, cirka 0,5 procent. Diagnostik görs vanligtvis med färgtest som Ishihara-testet, samt mer detaljerade tester som Farnsworth-D-15 eller anomaloscope. Genetisk analys kan användas i vissa fall.

Behandling finns inga botemedel; tillståndet är livslångt. Anpassningar kan underlätta vardagen, till exempel användning av färgmärkning, hög kontrast i skyltar och kläder, samt digitala verktyg och appar som hjälper till att identifiera färger. Vissa personer kan uppleva viss hjälp av färgkorrigerande glasögon, även om resultaten varierar och de inte fungerar för alla typer av färgblindhet.