Fältfåglar

Fältfåglar är en praktisk benämning inom fågelvården som beskriver fåglar som oftast ses i öppna fält och gräslandskap. Det är inte en strikt taxonomisk grupp utan en habitatbaserad term som inkluderar flera olika familjer och släkten. Gemensamt för många fältfåglar är att de födosöker på marken eller i låg vegetation och att de trivs i jordbrukslandskap, ängar samt i kanter av fält där buskage eller hed bildar hopp.

Vanliga representanter är lärkorna (sånglärkor), piplärkor och buntare, samt andra arter som häckar eller passerar genom öppna marker. De flesta är anpassade till kort gräs eller till låg vegetation där de kan söka insekter och frön. Många fältfåglar är migratoriska och rör sig mellan häckningsområden och övervintringslokaler; delar av populationerna övervintrar i sydligare regioner medan andra är stannfåglar i sina vinterområden.

Avel och födosök sker ofta i fältkanter, vägkanter och småbuskage. Under vår och sommar födosöker de ofta i grupper eller par, medan flera arter uppvisar territoriellt häckningsbeteende runt häckningsplatsen.

Bevarandeaspekter: Fältfåglar påverkas av jordbrukets förändringar, inklusive minskad växtlighet och störningar vid kläckning och skörd. Bevarandeåtgärder inkluderar bevarande av kantvegetationer, anpassade skötselrutiner i jordbruket och åtgärder som främjar öppna marker och landskapsstruktur.