Fuktbuffrande

Fuktbuffrande beskriver egenskaper hos vissa material och byggdelar som kan lagra och frigöra fuktånga vattenångor. Genom att sorbera fukt vid högre relativ luftfuktighet och släppa ifrån sig den vid lägre fukt, dämpar fuktbuffring inomhusmiljöns fluktuationer och bidrar till ett mer stabilt inomhusklimat.

Mekanismen bygger på hygroskopisk absorption och desorption i materialets porer och ytor. Storleken, fördelningen och arrangementet av porer avgör hur mycket fukt som kan buffras. Temperatur och närvaro av andra ämnen påverkar också processen samt balansen mellan fukt i materialet och fukt i den omgivande luften.

Användning och betydelse: I byggnadskontext används fuktbuffrande material för att förbättra komforten, minska kondensrisk och stödja passiv klimatstyrning tillsammans med ventilation och tätskikt. De kan bidra till att jämna ut kortsiktiga fuktvariationer orsakade av dagligt bruk, väder och uppvärmning.

Exempel på fuktbuffrande material är trä och träbaserade produkter, lera och kalkputs, gipsbaserade produkter, cellulosafiber, samt vissa mineraliska och porösa paneler och textila material som används i interiören. Effektens omfattning beror på materialets karaktär och tjocklek, samt byggnadens användning och fuktnivåer.

Mätning och design: Effekt mäts ofta som fuktbuffringens kapacitet (mbc), vanligtvis uttryckt i gram fukt per kvadratmeter och procent relativ luftfuktighet (g/m2 per %RH). Den praktiska nyttan varierar med temperatur, fuktförhållanden och byggnadens ventilation, och bör användas som komplement till bra fukthantering.