Fosforbeläggningen

Fosforbeläggningen är en konverterande beläggning som bildas genom kemisk reaktion mellan ytan av ett metallmaterial och fosfatbaserade lösningar. Den vanligaste användningen är på järn och stål, där beläggningen fungerar som primer för efterföljande färg- eller polymerbeläggningar och som ett första skydd mot korrosion i kombination med rätt efterbehandling.

De två vanligaste typerna är järnfosfat och zinkfosfat. Järnfosfat ger en porös, mikrokristallin film som ökar vidhäftning och gör ytan mer lämplig för färg, medan zinkfosfat ger bättre övergripande korrosionsskydd och fungerar väl som en stark primer i många industriella tillämpningar. Valet mellan typer är ofta beroende av krav på ythärdning, vidhäftning och slutlig miljöprestanda.

Tillverkningsprocessen innefattar vanligtvis avfettning och rostborttagning, noggrann sköljning och sedan fosfatering i en kontrollerad lösning vid bestämd temperatur och tid. Efter behandlingen följer oftast torkning och ibland försegling med en krombaserad eller kromfria försegling för att förbättra korrosionsskyddet och färgåtergivningen. Modern praxis strävar efter kromfria eller Cr(III)-baserade förseglingar på grund av miljö- och hälsoaspekter.

Användningsområden inkluderar fordons- och fordonskomponenter, maskindelar, fästelement och stålkonstruktioner där ökad färgvidhäftning och grundskydd mot korrosion är önskvärt. Fördelarna är förbättrad färgbindning, reduktion av porer i ytmaterialet och ett snabbare korrosionsskydd i kombination med rätt färg- eller plastbeläggning. Begränsningar innefattar att fosforbeläggningen ofta inte ensamt ger högsta skydd i svåra miljöer utan kräver korrekt efterbehandling och underhåll.