Fosfatbränsleceller

Fosfatbränsleceller, även kända som fosforsyrafuel cells (PAFC), är en typ av bränslecell som använder fosforsyra som elektrolyt. Dessa celler opererar vid relativt höga temperaturer, typiskt mellan 150 och 200 grader Celsius. Vid dessa temperaturer kan fosforsyran bibehålla sin vätskefas och fungera som en effektiv jonledare.

Vid anoden sker oxidationen av bränslet, vanligtvis vätgas. Vätgasen delas upp i protoner (vätejoner) och elektroner. Elektronerna transporteras genom en extern krets och genererar därmed elektrisk ström. Vid katoden reagerar syret från luften med protonerna och elektronerna för att bilda vatten.

PAFC är kända för sin robusthet och förmåga att tolerera mindre föroreningar i bränslet jämfört med andra typer av bränsleceller, som till exempel PEM-bränsleceller. De har en relativt hög verkningsgrad, särskilt när restvärmen kan återvinnas för andra ändamål, vilket möjliggör kraftvärmeproduktion (CHP). Deras utveckling har lett till kommersiella tillämpningar, främst för stationära elgeneratorer i storleksordningen kilowatt till megawatt. Tekniken är en av de mer mogna bränslecellsteknikerna, men har utmaningar relaterade till korrosionsbeständighet hos vissa komponenter vid de höga driftstemperaturerna.