Fordonsarkitektur

Fordonsarkitektur avser hur ett fordon är uppbyggt och hur de olika systemen samverkar för att stödja funktion, prestanda, säkerhet och driftsäkerhet. Den omfattar fysiska konstruktioner som drivlina och chassi samt E/E-arkitektur och programvara.

Den fysiska arkitekturen inkluderar drivlina, underrede och karossens stödstrukturer. E/E-arkitekturen består av sensorer, aktuatorer och styrdon samt kommunikationsnätverk som CAN, LIN, FlexRay och Automotive Ethernet. Moderna fordon använder ofta zon- eller domänbaserad arkitektur där funktioner fördelas mellan flera styrdon och ibland ett centraliserat huvudstyrdon för övergripande logik.

Nätverk och integration fokuserar på hur domänkontroller hanterar funktioner inom sina områden (t.ex. motor, chassi, infotainment) och hur högbanans kommunikation sker i realtid med redundans och felhantering. Detta kräver noga definierade gränssnitt och mjukvaru-arkitektur som möjliggör skalbarhet och uppgraderbarhet.

Programvaruarkitektur: ofta följer fordonsindustrin AUTOSAR-standarden, som erbjuder gemenska mjukvarukomponenter och runtime-miljöer för både inbyggda realtidssystem (Classic Platform) och kraftfullare applikationer samt stöd för moln- och OTA-uppdateringar (Adaptive Platform). Säkerhet och cybersäkerhet är centrala frågor med standarder som ISO 26262 och ISO/SAE 21434.

Sammanfattningsvis är fordonsarkitektur ett komplext samspel mellan mekaniska, elektriska och mjukvarubaserade system som måste vara säkra, skalbara och anpassningsbara till nya funktioner som elektrifiering och autonoma körfunktioner.