Flaskhalsarna

Flaskhalsarna är de delar av en processkedja som begränsar den totala genomströmningen. I tillverkning eller tjänsteproduktion bestämmer ofta den långsammaste länken systemets kapacitet, oavsett hur snabba övriga moment är. Begreppet används inom teorin om begränsningar (Theory of Constraints, TOC) och i lean-prxis för att identifiera var störningar mest påverkar flödet.

Identifiering: analysera cykeltider, arbetstider och utrustningens nyttjande vid varje steg. Den station där cykeltiden är störst och där köer eller väntetider bildas är ofta flaskhalsen. Bufferttyper och taktbaserad planering kan också avslöja flaskhalsar.

Effekter: flaskhalsen sätter den maximala genomströmningen och ökar ledtider; arbetsin- och utflöden i övriga delar kan bli otillräckliga. När flaskhalsen flyttas eller förstärks förändras hela systemets prestanda.

Strategier (TOC): höj kapaciteten vid flaskhalsen (öka maskinernas driftstid, byta verktyg, lägga till resurser), underordna övriga delar till flaskhalsen (planering och materialflöde så att den aldrig står stilla), utnyttja flaskhalsen fullt (undvik onödiga stopp), och använd buffertar före flaskhalsen för att skydda flödet (drum–buffer–rope).

Sammanfattning: flaskhalsar är ofta dynamiska och kan flyttas när åtgärder genomförs. De kräver kontinuerlig övervakning och anpassningar för att förbättra flödet i hela systemet.