Fjärrvattenystem

Fjärrvattenystem är ett uppvärmningsnät där varmt vatten produceras i en central anläggning och distribueras via nedgrävda isolerade rör till byggnader för uppvärmning och tappvarmvatten. I dagligt tal används ofta termen fjärrvärme, men fjärrvattenystemet betonar nätets konstruktion, drift och anslutningar.

Huvudkomponenterna är en central värmekälla (kraftvärmeverk, bioanläggningar eller värmepumpar), distributionsnätet (tvårörs- eller lågtemperaturnät av plast- eller metallrör), och byggnadernas anslutningar med värmeväxlare samt mät- och styrutrustning.

Drift: varmvatten uppvärms i den centrala anläggningen och förs genom nätet till byggnaderna där värme överförs via växlar. Temperaturnivåerna anpassas efter årstid och nätets utformning; framledningstemperaturen ligger ofta mellan cirka 60 och 90 C under kalla perioder, medan returen är cirka 30–60 C.

Fördelar och utmaningar: fjärrvattenystem kan utnyttja spillvärme och förnybar energi samt höja den övergripande energieffektiviteten och minska lokala utsläpp. Utmaningar är höga initiala investeringar, nätförluster och behov av kontinuerlig drift och uppgradering, samt prisreglering och reglering av anslutningar.

Användning och exempel: i Sverige är fjärrvärme vanligt förekommande och kopplas till kommunala uppvärmningssystem och industriell spillvärme. Prissättning sker oftast som en rörlig kostnad per levererad kilowattimme, ibland med fast avgift för anslutning.