Fjärranalysdata

Fjärranalysdata är information som erhålls genom observationer av jordens yta utan direkt kontakt med objekten. Sensorerna kan vara placerade i rymden, i luftburna plattformar eller på markbaserade eller obemannade enheter och producerar bild- eller signaldata som beskriver reflektion, temperatur, struktur och förändringar över tid.

Vanliga sensorer är optiska kameror (multispektrala och hyperspektrala), radarsensorer (SAR) och LiDAR. Dessa sensorer används på olika plattformar, till exempel satelliter (som Landsat och Sentinel-programmet), flygplan och drönare. Data kan levereras som rådata eller som färdiga produkter i olika format och kan innehålla information i flera spektralband.

Fjärranalysdata genomgår ofta bearbetning som radiometrisk och geometrisk kalibrering, atmosfärskorrigering och georeferering. Resultatet är rasterbilder, digitala höjdmodeller (DEM) och i fallet LiDAR även punktmoln. Projektioner och metadata följer ofta standarder för geoinformation.

Användningsområden inkluderar miljöövervakning, jord- och skogsbruk, vattenförvaltning, urban planering och klimatstudier. Analysmetoder omfattar förändringsdetektion, analys av vegetationstillstånd med index som NDVI, klassificering och tidsseriedatafusion.

Metadatastandarder och kvalitetssäkring är viktiga för att beskriva uppgifter, dess kvalitet och användningsvillkor. Vanliga ramverk inkluderar ISO 19115 (geografisk metadata), CEOS-standarder och Copernicus Open Access Hub. Öppna dataportaler gör fjärranalysdata tillgängliga för forskning, näringsliv och offentlig sektor.