Fasförhållandet

Fasförhållandet, eller fasrelationen, är den relativa fasförskjutningen mellan två periodiska signaler eller vågor. Det definieras som skillnaden i fas mellan två signaler, vanligtvis Δφ = φ2 − φ1, där signalerna oftast har samma frekvens. Om Δφ = 0 eller multiplar av 2π är signalerna i fas; om Δφ = π är de i anti-fas; övriga värden är partiella fasförhållanden.

Vid sinusformiga signaler x(t) = A_x sin(ωt + φ_x) och y(t) = A_y sin(ωt + φ_y) är fasförhållandet Δφ det viktiga måttet. I facktermer används ofta fasor i komplexa planer: varje signal representeras av en fasor A e^{jφ}, och skillnaden mellan två fasor ger fasförhållandet.

Användningsområden: Inom växelström och kraftsystem är fasförhållandet mellan spänning och ström central för att beräkna effektfaktorn cosφ och hur effektivt arbete överförs i ledningar. Inom signalbehandling och kommunikation är fasförhållanden viktiga när signaler blandas, filter används eller I/Q-sändning används för modulerad information.

Mätning och beräkning: Fasförhållandet kan uppskattas genom tidsförskjutningen mellan vågor eller genom analys av faser i oscilloskop eller spektralanalys samt korskorrelation. I phasorbilder ges det som vinkeln mellan två komplexa representationer.

Se även: fas, fasvinkel, fasförändring, tidsfördröjning, komplexa tal, phasor, koherens.