Faderskapstestning

Faderskapstestning, även känt som faderskapsanalys eller faderskapstest, är en medicinsk procedur som används för att fastställa den biologiska faderskapen mellan en man och ett barn. Denna typ av test utförs vanligtvis genom att analysera DNA från de inblandade individerna. DNA, eller deoxiribonukleinsyra, innehåller de genetiska instruktioner som bestämmer en persons unika egenskaper. Varje individ ärver hälften av sitt DNA från sin biologiska mor och hälften från sin biologiska far.

Processen för faderskapstestning involverar vanligtvis insamling av cellprov från den misstänkta fadern, barnet och i vissa fall modern. Dessa prover kan samlas in genom en enkel kindskrapning eller ett blodprov. Proverna skickas sedan till ett laboratorium där DNA extraheras och analyseras. Laboratoriet jämför specifika DNA-markörer som är kända för att variera mellan individer. Dessa markörer kallas polymorfismer.

Om den misstänkta fadern är den biologiska fadern, kommer barnet att ha ärvt hälften av sina DNA-markörer från honom. Genom att jämföra mönstren av dessa markörer kan man med hög säkerhet fastställa om det finns ett biologiskt släktskap eller inte. Resultaten av ett faderskapstest är vanligtvis mycket exakta och kan ge en sannolikhet på över 99,9% för faderskap, eller en hög sannolikhet för att den testade mannen inte är fadern.

Faderskapstestning kan utföras av olika anledningar. Det kan göras för personliga ändamål, för att lösa juridiska tvister om faderskap, för ändamål relaterade till arvsfrågor eller för att fastställa föräldraansvar. Det finns både hemmatest och tester som utförs under mer kontrollerade förhållanden för juridiska ändamål.