Envelopeteknik

Envelopeteknik är en gren av förpacknings- och tryckteknik som studerar kuvert som kommunikations- och försändelsemedium. Området omfattar utformning och konstruktion av kuvert, materialval, tillverkning samt funktioner som sekretess, fuktmotstånd och mekaniskt skydd. Materialbasen består oftast av papper i olika kvaliteter, ibland i kombination med syntetiska filmer; fönsterkuvert används när adressen ska visas genom kuvertväggen. Stängning kan ske med gummilimm eller självklistrande limband; säkerhetskuvert kan ha extra skikt eller tamper-evident-lager.

Tillverkning innefattar skärning, vikning, kantförsegling och limning samt tryck och efterbehandling. Moderna anläggningar drivs ofta av helt automatiserade produktionslinjer som integrerar tryck, vikning och limning i samma flöde. Tryckprocesser används för branding, adressetiketter och fönsterplacering. Inom området används ofta standardstorlekar som DL och andra klassificeringar beroende på marknad; posttjänsternas krav styr dimensioner och vikt.

Användningsområden inkluderar vanlig post, administrativa utskick, fakturor, bank- och offentliga dokument samt förpackningar där skydd och enkel hantering krävs. Trender och utvecklingar inkluderar hållbarhet genom återvunnet material och nedbrytbara lim, minskat miljöpåverkan i produktionen samt ökad användning av digitalt och variabelt tryck för anpassade kuvert.

Historik: envelopeteknik växte fram i samband med uppfinningen av gummilimet och senare självklistrande kuvert under 1900-talet, vilket möjliggjorde högre automatisering i posthanteringen. Se även: förpackningsvetenskap, posthantering, tryckteknik.