Ensamstående

Ensamstående är ett svenskt begrepp som används både som adjektiv och substantiv för att beskriva en person som lever utan en fast partner eller som ofta lever ensam i vardagen. Som adjektiv används det i uttryck som ensamstående förälder eller ensamstående person. Som substantiv betecknar det ofta en person i denna situation, till exempel "hon är ensamstående". Begreppet kan därför avse allt från personer som är ogifta eller skilda till dem som lever utan en partner men har barn eller hushåll.

Historiskt har andelen ensamstående ökat i många samhällen under de senaste decennierna, delvis till följd av högre giftermålsålder, ökade skilsmässor och förändrade boendemönster. I Sverige är ensamstående hushåll vanliga i storstäderna och bland äldre åldersgrupper. Könsfördelningen varierar med ålder: bland äldre finns fler ensamstående kvinnor än män, till följd av kvinnors längre livslängd.

Socioekonomiska och sociala faktorer påverkar ensamstående. Ekonomin kan vara särskilt belastad för ensamstående föräldrar, vilket påverkar bostad, försörjning och tillgång till vård och stöd. Socialt stöd, nätverk och boendemönster är centrala för välbefinnandet hos ensamstående, och risker för isolering och ensamhet förekommer särskilt bland äldre eller nyblivna ensamstående.