Elkoppling

Elkoppling är termen för hur elektrisk energi eller signaler förbinds mellan olika delar av ett elektriskt system. Ordet används i både praktiska sammanhang, där det syftar på fysiska kopplingar som möjliggör överföring av ström eller data, och i teoretiska sammanhang där man beskriver hur olika kretsar påverkar varandra. Elkoppling innefattar både direkta elektriska anslutningar och icke-kontaktbaserade metoder för signalöverföring.

Fysiska kopplingar omfattar ledningar, kontakter, uttag, kablar, plintar och kabelskor samt kopplingsdon som möjliggör säkra och hållbara anslutningar mellan apparater, distributionstavlor och nätet. I elektroniska och kommunikationstekniska sammanhang används även olika typer av kopplingar mellan kretsar, exempelvis arbetskoppling (galvanisk koppling), kapacitiv koppling och induktiv koppling. I vissa fall används isolering och skyddsåtgärder för att förhindra oönskad ström eller störningar, eller för att möjliggöra säker isolering mellan olika delar av ett system.

Inom bygg- och industriell elinstallation är elkoppling en del av elsäkerhet, installationsteknik och standarder. I Sverige och EU styrs arbetet av teknikstandards, elinstallationsregler och tillsynsmyndigheter som upprätthåller säkerhet, kompatibilitet och korrekt jordning. Vanliga tillämpningar finns i hushållsapparater, fordons- och industrisystem, samt kommunikations- och kraftnät.

Se även: kontakt, kabel, ledning, jordning, optokoppling, elektromagnetisk koppning.