Elektronbristfyllda

Elektronbristfyllda är kemiska föreningar som har färre valenselektroner än vad som krävs för att uppnå en full oktett vid en eller flera atomer. Denna elektronbrist gör att de ofta fungerar som Lewis-syror och tar emot elektronpar från omgivningen. Elektronbristen uppträder särskilt hos bor- och aluminiumföreningar samt hos vissa karbocationer och metallkluster.

Vanliga exempel är borföreningar som BF3, BCl3 och BH3 samt diboranet B2H6, där atomerna saknar full oktett och därmed har hög Lewis-aciditet. Aluminiumklorid AlCl3 är ett annat klassiskt fall. Dessa ämnen bildar gärna addukter med donorämnen som väte, aminer eller andra Lewis-baser.

I många elektronbristfyllda föreningar förekommer tre-centers tvåelektronbindningar (3c-2e-bindningar), exempelvis i diborane där väte fungerar som en länk mellan två boratomer. Denna typ av bindning förklarar hur elektronbristen kan upprätthållas i strukturer som inte uppnår en traditionell oktett.

Elektronbristfyllda föreningar är generellt starka Lewis-syror och spelar en viktig roll i olika katalyser och kemiska omvandlingar. De används inom hydroborering, polymerisationskatalys och studier av Frustrated Lewis Pairs (FLP), där kombinationen av elektronbrist och närvaro av en bas ger unika reaktiviteter utan stabil adduktion.

Sammanfattningsvis beskriver termen elektronbristfyllda föreningar där centralatomer saknar oktett och därför uppvisar hög reaktivitet gentemot elektronpargivare och ofta bildar addukter eller verkar som katalysatorer i olika kemiska processer.