Distansvård

Distansvård är vård och omsorg som ges på avstånd med hjälp av informationsteknik och kommunikationsteknik. Denna form av vård används för att möjliggöra samtal, rådgivning, bedömning och uppföljning utan fysiska möten och kan vara en del av primärvård, kommunal äldreomsorg och rehabilitering. Distansvård inkluderar ofta telemedicin, videokonsultationer, säkra meddelandesystem och fjärrövervakning av patientens tillstånd.

Teknik och arbetssätt i distansvård består av videokonferenser, säkra vårdplattformar, asynkrona kommunikationskanaler, fjärrmonitorering av vitalparametrar (till exempel blodtryck, glukos, puls) och användning av wearables samt digitala vårdplaner. Insatser kan vara båda konsoliderade inom en vårdgivares system och oberoende appar som integreras med journaler och receptförnyelse.

Användningsområden för distansvård inkluderar triage och konsultation vid lindriga besvär, uppföljning av kroniska sjukdomar, stöd till äldre personer och personer med funktionsnedsättning, fjärrrehabilitering samt viss palliativ vård och slutenvårdskommunikation. Distansvård kan komplettera fysiska möten och bidra till ökad vårdkontinuitet.

Fördelar med distansvård inkluderar ökad tillgänglighet, minskat behov av resor, snabbare uppföljning och kontinuitet i vården samt potentiella kostnadsbesparingar. Utmaningar är säkerhet och integritet, interoperabilitet mellan system, användarvänlighet och digital klyfta, behov av utbildning för patienter och personal samt finansiering och ersättning. Att distansvård införs kräver tydliga processer, stödjande infrastruktur och kontinuerlig kvalitetsuppföljning.