DAomvandlare

DAomvandlare, oftast kallad DAC (digital-till-analog-omvandlare), är en elektronisk enhet som omvandlar ett digitalt ord till en analog spänning eller ström. Det digitala ordet motsvarar en andel av en referensnivå, och utgången producerar en analog signal som motsvarar den nivån enligt DAC:ens upplösning och noggrannhet.

Arkitekturerna varierar, men vanliga typer är resistorbaserade nätverk som R-2R-ladder och binärt viktade resistorer, current-steering DACs samt mer komplexa arkitekturer som successive-approximation register (SAR) och delta-sigma DACs. I integrerade kretsar förekommer ofta olika utgångsstrategier, till exempel voltutgång eller strömutgång, samt differentialutgångar för bättre brusprestanda. Valet av arkitektur påverkar precision, monotonicitet, dynamiskt omfång och hur snabbt utgången kan uppdateras.

Prestanda mäts vanligtvis i upplösning, antal bit (till exempel 8–24 bit), och i maximalt flöde eller samplingrate. Andra viktiga parametrar är dynamiskt omfång, signal-till-brus-förhållande (SNR), total harmonic distortion plus noise (THD+N), integrell och differential linearitet (INL, DNL), glitch-effekter och inställningstid (settling time). Monotonicitet och temperaturstabilitet är också centrala egenskaper, särskilt i kalibrerings- och referensberoende applikationer.

Användningsområden inkluderar audio och hi-fi-utrustning, instrumentering och testutrustning, industriell kontroll och processreglering samt analoga utgångar i mikrokontrollerbaserade system. Vanliga krav är god brusannpassning, tillförlitlig referensspänning och lämplig laddning. Praktiska hänsyn tas i val av referens, utgångsimpedans och eventuellt efterföljande förstärkning eller filter för att uppnå önskat dynamiskt omfång och linjeäkthet.