Cyklinhämmare

Cyklinhämmare är ämnen som hämmar cykliner eller deras aktiva komplex med cyclin-beroende kinaser (CDK), vilket dämpar cellcykelns progression. De kan vara endogena regulatorer av cellcykeln eller exogena ämnen som används i forskning och behandling. Genom att reducera CDK-aktivitet hindras fosforyleringen av målproteiner som reglerar övergången mellan cellcykelns faser, framför allt G1 till S och därigenom celltillväxt och delning.

Endogena cyklinhämmare verkar främst genom att binda till CDKs eller blockera deras aktiva ytor, vilket förhindrar aktivering av cyclin-CDK-komplex. De viktigaste grupperna är CDK-hämmare som uttrycks naturligt i celler: CIP/KIP-familjen (t.ex. p21^CIP1, p27^KIP1, p57^KIP2) och INK4-familjen (t.ex. p16^INK4a), som i olika grad hämmar CDKs och därmed bromsar cellcykeln. Dessa proteiner är viktiga för utveckling, differentiering och svar på DNA-skador.

Farmakologiska cyklinhämmare används som läkemedel eller forskningsverktyg och riktar ofta CDK4/6, vilket blockerar G0/G1- och G1/S-övergången. Exempel på läkemedelsklassen är palbociclib, ribociclib och abemaciclib, vilka är godkända för vissa typer av bröstcancer och fortfarande studeras för andra cancerformer. Andra CDK-hämmare som roscovitine eller dinaciclib används i forskning och kliniska tester.

Fastställd funktion och effekt varierar mellan vävnader och tumörer; förändringar i cyklinhämmarnas aktivitet kan bidra till cancerutveckling och resistens mot behandling. Dialogen mellan cellcykelreglering och DNA-skydd fortsätter att utgöra en central del av onkologi-forskning. See also: cyclin, cyclin-dependent kinase, CDK inhibitors.