Ca2nivåer

Ca2nivåer (kalciumnivåer) avser koncentrationen av kalciumjoner i biologiska vätskor och inom celler. I blodet finns två relevanta mått: total kalcium och fritt joniserat Ca2+. Vanliga blodvärden är totalt cirka 2,2–2,6 mmol/L, där joniserat Ca2+ normalt ligger ungefär 1,1–1,3 mmol/L. Inom cellerna är den fria cytosoliska Ca2+-koncentrationen mycket lägre, cirka 100 nM vid vila. Kalcium lagras även i skelettet som mineral.

Homeostasen för Ca2+ regleras noggrant genom en samverkan mellan hormoner och njurarna samt benvävnaden. PTH höjer Ca2+-halten i blodet genom ökad benresorption, ökad njurreabsorption av Ca2+ och stimulering av aktivt vitamin D-syntes, vilket ökar tarmens Ca2+-absorption. Calcitonin har i huvudsak en sänkande effekt på blodets Ca2+, medan aktivt vitamin D ökar tarmens absorption av kalcium. Kalciumkänsliga receptorn (CaSR) i paratyroidea och njurar fungerar som sensor som justerar PTH-sekretionen vid förändringar i extracellulärt Ca2+. På cellnivå är Ca2+-signalering beroende av kanaler, såsom L-type och andra spänningskänsliga kanaler, samt IP3R och RyR i ER, samt pumpar och exchangers som PMCA, SERCA och NCX.

Ca2+ har avgörande biologiska roller, bland annat i muskelkontraktion, neurotransmission, blodkoagulation, enzymaktivering och hormonsekretion. Kliniskt mäts ofta total Ca2+ eller joniserat Ca2+ i serum; avvikelser kan indikera endokrina störningar, njursjukdom eller skelettproblem. Vid oroande värden utreder vården orsaken och regleringen av kalciummetabolismen.