Byteordning

Byteordning, även kallad endianness, avser ordningen i vilken flera bytes används för att lagra ett flerdigit tal i minne eller i överföring. De två främsta formaten är big-endian (stora byten först) och little-endian (lilla byten först). I big-endian lagras det mest betydelsefulla bytet i det lägsta minnesadressen, medan i little-endian lagras det minst betydelsefulla bytet först. Exempel: värdet 0x01020304 lagras i big-endian som 01 02 03 04 och i little-endian som 04 03 02 01.

Historik och betydelse

Begreppen big-endian och little-endian härrör från en anekdot i Jonathan Swifts Gullivers resor, där olika fraktioner argumenterar om hur ägg ska brytas. Inom datorvärlden populariserades termerna under 1980-talet av bland annat Danny Cohen för att beskriva skillnader mellan arkitekturer och nätverkskommunikation. Endianness är särskilt viktig vid överföring och lagring av binära data över olika system.

Användning och praktiska konsekvenser

Nätverksprotokoll definierar ofta nätverkets ordning, som vanligtvis är big-endian. Moderna persondatorer och många servrar använder i praktiken little-endian-ordning i minnet. För korrekt tolkning krävs ofta konvertering mellan hostordning och nätverksordning, exempelvis via funktioner som htonl, htons, ntohl och ntohs i språk som C. Många programmeringsspråk erbjuder sätt att specificera eller hantera endianness när man packar eller unpackar binär data.

Slutsats

Byteordning påverkar hur binära tal tolkas mellan olika system och är avgörande vid konstruktion av filformat, nätverksprotokoll och tvärplattformskommunikation. Att känna till och korrekt hantera endianness är en grundläggande del av system- och mjukvaruutveckling.