Bränslecellsbaserade

Bränslecellsbaserade system är energilösningar som bygger på omvandling av kemisk energi från ett bränsle till elektricitet med hjälp av en bränslecell. En bränslecell består av två elektroder separerade av en elektrolyt. Bränslet, oftast väte eller metanol, reagerar med oxidant från luften och producerar elektrisk energi samt vatten och värme som enda direkta biprodukter vid användning av väte. Olika tekniker används, bland annat PEM-bränsleceller (PEMFC) för fordon och små system, samt högtemperaturtekniker som SOFC, PAFC, MCFC och AFC för stationär kraftproduktion och industriella applikationer. Den elektriska verkningsgraden är vanligtvis cirka 40–60 procent, och den totala verkningsgraden kan överstiga 60 procent i kraft-värmeapplikationer där värme utnyttjas.

Fördelarna inkluderar hög effektivitet, låga lokala utsläpp och tyst drift samt flexibilitet i bränslerningsval. Utmaningar innefattar höga initiala kostnader, behov av infrastruktur för bränslen (särskilt vätgas), livslängd och driftsäkerhet, särskilt för vissa tekniker, samt krav på temperatur- och fuktreglering. Säkerhetsaspekter kring vätgaslagring och läckage är viktiga. Miljöpåverkan beror i hög grad på hur bränslet produceras: grön vätgas från förnybar energi ger låga livscykelutsläpp, medan fossilbaserad produktion ger högre utsläpp. Pågående forskning fokuserar på kostnadsreducering, förbättrad hållbarhet och bättre integration med befintliga energisystem.