Bläckhållare

Bläckhållare är en benämning för en anordning eller komponent som håller eller levererar bläck till ett skrivinstrument. Begreppet används särskilt om äldre skrivdon och desk-set där ett eller flera bläckbehållare placeras i närheten av pennan, samt i viss mån om inkreservoirer i tidiga bläckpennor.

I sin mest grundläggande form avser en bläckhållare ett bläckställ eller en inbyggd behållare som tillhandahåller bläck till pennans spets. Vanliga varianter inkluderar en fristående bläckgryta som placeras på skrivbordet; penn- eller nibhållare med inbyggt bläckreservoar i tidiga bläckpennor; samt moderna bläckpennor där en kassett eller omvandlare fungerar som själva bläckhållaren.

Materialen varierade och inkluderade keramik, glas, metall och trä. Designen sträckte sig från enkla koppar eller små behållare till mer utsmyckade bläckställ som utgjorde en del av ett skrivset.

Användningen innebar att bläcket kunde nås nära pennan; vid dipppennor doppades spetsen i hållaren för att ta upp bläck, medan moderna pennor leder bläck från den inneboende behållaren till spetsen via ett matningssystem.

Historia och utveckling: Bläckhållare var vanliga under renässansen och framåt, särskilt i skrivbordets uppsättningar och i reseset. Med utvecklingen av självfyllande pennor minskade behovet av separata bläckhållare, även om termen förekommer i historiska källor.

Se även: bläckställ, inkstand, dipennor, bläckpenna, bläckreservoir, cartridge.