Beteendeobservationer

Beteendeobservationer är systematiska metoder för att registrera och analysera en individs uppträdande i naturliga eller kontrollerade miljöer. Syftet är att beskriva frekvens, varaktighet och mönster hos ett beteende samt att stödja diagnostik, behandlingsplanering och uppföljning av interventioner. Metoder inkluderar strukturerade observationer med operativt definierade mål-beteenden, kontinuerlig registrering, tidsbaserad eller händelsebaserad observation samt användning av kodningsscheman såsom ABC-analys (Antecedent-Behavior-Consequence). Data kan presenteras som antal episoder per tidsenhet, total varaktighet eller genomsnittlig intensitet och resultatet kan delas upp efter kontext eller person. Vanliga tekniker är inter-observatör reliabilitet och utbildning av observatörer.

Planering och genomförande kräver tydliga operativa definitioner av målbeteenden, val av observationsmiljö och tidsram för observationen. Observatörer tränas, och pilotobservationer används för att bedöma reliabilitet. Etiska överväganden omfattar samtycke, sekretess och anonymisering, särskilt vid arbete med barn eller sårbara grupper.

Tillämpningar finns inom skol- och utbildningssammanhang, klinisk psykologisk utvärdering, beteendeinterventioner, arbetshälsa och forskning. Beteendeobservationer innebär ofta en risk för reaktivitet där närvaro av observatören förändrar beteendet, samt är tids- och resurskrävande. Begränsningar inkluderar subjektivitet, urvalsbias och begränsad generaliserbarhet.

Dataanalys innefattar beskrivande mått (frekvens, varaktighet, intensitet) och reliabilitetsmått som percent agreement eller Cohen’s kappa för inter-observatörreliabilitet. På längre sikt används resultaten för att utvärdera interventioners effekt och för att informera stödinsatser.