Beslutsregler

Beslutsregler är principer som används för att omvandla information, osäkerhet och preferenser till handlingsval. De är centrala inom beslutslära, ekonomi, psykologi, företagande och artificiell intelligens. En beslutsregel anger hur man ska välja mellan alternativ när utfall är osäkra eller när resurser är begränsade. Regeln kan baseras på antaganden om sannolikheter, utfallens värden eller krav på riskkontroll.

I beslutsteorin görs en åtskillnad mellan normativa regler — hur beslut bör tas om man vill maximera nytta eller följa vissa principer — och deskriptiva regler — hur människor faktiskt väljer i praktiken. Inom datorbaserade system används ofta regelbaserade beslutssystem där logiska eller probabilistiska regler styr vilka åtgärder som vidtas.

Vanliga beslutsregler inkluderar att maximera förväntat värde (EV-regeln) när sannolikheter och utfall är kända, eller att följa minimax-regeln för att skydda sig mot den värsta konsekvensen. Satisficing innebär att man söker ett först tillfredsställande alternativ snarare än det bästa möjligt, särskilt när information eller beräkningskapacitet är begränsad. Inom Bayesiansk beslutslära används regler som minimering av förväntad posteriorförlust.

Beslutsregler tillämpas i strategiskt beslutsfattande i företag och offentlig sektor, riskhantering och i regelbaserade AI-system där en uppsättning regler avgör vilka åtgärder som vidtas under olika omständigheter.

Fördelen med tydliga beslutsregler är förutsägbarhet och konsekvens, men de bygger på antaganden om preferenser, sannolikheter och kostnader som kan vara felaktiga. Kognitiva biaser och osäkerhet kan leda till avvikelse från teoretiska regler.

Se även beslutslära, riskhantering, maximin, satisfice, regelbaserade system.