Beskattningspolitik

Beskattningspolitik är ett lands övergripande sätt att utforma och använda skattesystemet för att finansiera offentliga utgifter samtidigt som det påverkar beteende, tillväxt och rättvisa i samhället. Den utgör en central del av finanspolitiken och omfattar beslut om vilka skatter som ska tas ut, vilka undantag och karensvillkor som finns, hur skattebasen definieras samt hur skatterna administreras och kontrolleras.

Kärnaspekterna i beskattningspolitiken inkluderar vilka skatter som används (till exempel inkomstskatt, moms, företags- och fastighetsskatt samt miljöskatter), vilka skattesatser som sätts och hur skattebaserna utformas. Instrumenten består av moms- och inkomstbeskattning, avdragsrätter och skatteutjämnande krediter, generösa eller restriktiva skatteundantag samt särskilda stimulanser eller lättnader. En god beskattningspolitik strävar efter breda skattebaser, rättvisa och förutsägbarhet samt lättförståelighet och effektiv administration.

Principer som ofta vägs mot varandra är rättvisa (vertical och horizontal equity), effektivitet (att beskattningen inte orsakar onödig ekonomisk distortion), enkelhet och transparens samt stabilitet och långsiktighet. Beskattningspolitik påverkar arbetsutbud, investeringar och konsumtion genom incitamentstrukturer och kan därmed bidra till eller motverka ekonomisk tillväxt samt sociala mål som omfördelning.

Internationell kontext: beskattningspolitiken påverkas av regleringar inom EU och globalt samarbete, inklusive bekämpning av skatteflykt och överföringsprissättning. Digitala tjänster, miljö- och koldioxidskatter samt harmonisering av skatter är aktuella områden som ofta diskuteras i internationell samarbete och nationell reform.