Beredskapsnivåerna

Beredskapsnivåerna är en formell skala som offentliga myndigheter använder för att signalera hur beredda samhällets funktioner är att hantera olika hot och kriser. Nivåerna styr hur myndigheter och räddningstjänst samordnar arbete, hur resurser fördelas och hur information till allmänheten kommuniceras. De används för att tydliggöra vilka åtgärder som förväntas i olika situationer och för att underlätta samarbete mellan stat, regionala och kommunala organ samt privata aktörer.

Vanligtvis finns flera nivåer, ofta fyra, märkta från nivå 1 till nivå 4. I allmänna termer betecknar nivå 1 ett normalt läge med kontinuerlig riskbedömning; nivå 2 innebär ökad övervakning och förberedelser; nivå 3 är betydande beredskap eller inledd krisåtgärd; nivå 4 markerar ett extremt läge där full mobilisering och omfattande restriktioner kan bli aktuella. Vissa system använder annat antal nivåer eller alternativa benämningar, beroende på land och myndighet.

När en nivå sätts i kraft aktiveras relevanta krisplaner och samordningsstrukturer, och beredskap upptrappas över flera myndighetsnivåer. Det kan innebära uppmaningar till allmänheten, särskild informationsspridning, mobilisering av resurser inom hälso- och sjukvård, infrastrukturförsörjning och stöd till kommuner och näringslivet.

Bedömningen och beslut om vilken nivå som ska gälla ligger hos den myndighet eller det krisberedskapsorgan som ansvarar för området, ofta i samarbete med regionala och kommunala aktörer. Eftersom terminologi och antal nivåer varierar mellan länder och myndigheter bör informationen hämtas från den aktuella kontextens officiella källor.

Se även: civilt försvar, krisberedskap, beredskap.