Befolkningsminskning

Befolkningsminskning är ett demografiskt fenomen där antalet invånare i en befolkning minskar över tid. Den uppstår vanligen när den naturliga förändringen (födselantal minus dödstal) är negativ och/eller när nettoutflyttningen är negativ, det vill säga fler lämnar än kommer till en region. För att beskriva utvecklingen används ofta indikatorer som totalfertilitetstal, födelsetal, dödstal och nettoflyttning samt åldersstruktur och befolkningstillväxt.

Orsakerna till befolkningsminskning är flera. Ett lågt födelsetal i kombination med en åldrande befolkning är vanligt i industrialiserade samhällen. Andra faktorer inkluderar urbanisering, ekonomiska villkor, kvinnors ökade deltagande i arbetslivet, utbildning och tillgång till barnomsorg. Nettomigrationen kan förstärka eller dämpa effekten beroende på om inflyttningen är större eller mindre än utflyttningen.

Konsekvenserna kan vara omfattande. En åldrande befolkning ökar trycket på pensioner, äldreomsorg och sjukvård, samtidigt som arbetskraftsutbudet kan minska och ekonomisk tillväxt behöva stärkast. Regionalt kan befolkningsminskning leda till nedgång i service, skolor och infrastruktur i mindre tätorter, medan städer ofta absorberar befolkningen bättre eller växer i antal.

Policy och svar varierar, men gemensamma åtgärder inkluderar familjepolitik som stöd till föräldrar, barnomsorg och åtgärder för att öka födelsetalet, migration som ett verktyg för arbetskraftsbehov, samt regionala strategier för att stärka näringsliv, boende och pensioners hållbarhet.

Globalt är befolkningsminskning särskilt vanligt i många högutvecklade länder, medan andra regioner upplever fortsatt tillväxt tack vare invandring och högre födelsetal.