arbetskraftsutbudet

Arbetskraftsutbudet är den totala mängd arbetskraft som individer är villiga och kapabla att erbjuda till sysselsättning vid olika lönenivåer på en specifik arbetsmarknad under en viss tidsperiod. Det beskriver hur många personer som kan och vill arbeta, samt hur mycket arbetstid de är beredda att sälja.

Faktorer som påverkar arbetskraftsutbudet inkluderar befolkningsstorlek och åldersstruktur, arbetsförmåga och utbildningsnivå, arbetsvillkor och icke-arbetsinkomster. Löneförväntningar och möjligheten att kombinera arbete med studier eller vård leder till förändringar i deltagandet. Dessutom påverkas utbudet av politiska åtgärder som pensionering, arbetslöshetsförsäkring, skatter och stöd för barnomsorg, samt av migration och geografisk rörlighet.

På en jämviktsnivå bestäms lönen och sysselsättningen av samspelet mellan arbetskraftsutbudet och arbetskraftsdemanden. Generellt gäller att högre löner lockar fler personer att arbeta, men effekterna kan variera beroende på demografi och utbildning; i vissa fall är utbudet relativt skört och påverkas snabbt av politik eller konjunktur.

Mått på arbetskraftsutbudet används tillsammans med arbetskraftsefterfrågan för att analysera arbetsmarknaden. Viktiga indikatorer är arbetskraftsdeltagandegraden, sysselsättningsgraden och arbetslösheten. Dessa mått fångar hur stor andel av befolkningen som deltar i arbetslivet och hur fullt arbetsmarknaden används.

Politiska insatser som syftar till att öka eller styra arbetskraftsutbudet inkluderar utbildning och kompetensutveckling, investeringar i barnomsorg och flexibilitet i arbetstider, ålders- och migrationspolitik samt åtgärder för att förbättra arbetsmiljön och ge incitament till deltids- eller heltidsarbete.