Bakströmmar

Bakströmmar är ett hydrodynamiskt fenomen där vatten strömmar i motsatt riktning mot den dominerande eller mot flodens primära flöde. Begreppet används främst inom hyrdrodynamik, hydrologi och marinvetenskap och beskriver lokala eller tillfälliga backströmmar som kan uppstå i olika vattenmiljöer.

Orsakerna till bakströmmar varierar. Tidal påverkan kan skapa bakströmmar vid lågvatten eller slack-tider när den totala energin i systemet minskar. Komplex geometri som öar, kajer, pirar och bottentopografi kan bilda recirkulationszoner där strömmen vänder och bildar små eddyer eller bakströmmar. Skillnader i salinitet eller temperatur kan driva densitetsskillnader som ger motsatt flöde. Vind och barometri kan också bidra till att riktningen tillfälligt ändras i kustnära områden och flodmynningar.

Utbredning och betydelse varierar, men bakströmmar förekommer i kustnära estuarier, i kanaler och vid dammar eller andra hydrauliska anordningar där flöden möts eller reflekteras. De påverkar sedimenttransport och ämnesomblandning samt spridning av näringsämnen och föroreningar. För navigatörer och vattenintagssystem kan bakströmmar innebära risker eller påverka driftsförhållanden.

Observationer görs med instrument som ADCP (acoustic Doppler current profiler) och olika typer av strömmätare samt genom tracerstudier och visuella observationer. I svenska och internationella namn används oftast termen bakströmmar som en översättning av begreppet reverse or backflow i hydrodynamik.