Avskoging

Avskoging, eller deforestation, är processen där den permanenta skogstäckningen minskar eller där skogen omvandlas till icke-skogliga markanvändningar. Det kan innebära fullständig avverkning, selektiv avverkning som bryter upp skogens struktur, eller degradering som minskar skogens funktioner och biomassa utan att hela arealen förloras. Begreppet avskoging fokuserar ofta på förlusten av skogsareal och kan särskiljas från skogssjälv degradering, som innebär försämrad skogs hälsa och funktion utan omedelbar förlust av själva skogsytan.

Orsakerna till avskoging är mångfacetterade och sammanflätade med ekonomiska och policyrelaterade faktorer. Jordbruksexpansion, betesmark och bosättning driver ofta avverkningar i tropiska och subtropiska områden. Skogsavverkning för trävaror, högre materiell efterfrågan och infrastrukturprojekt bidrar också. Underliggande drivkrafter inkluderar svag rättsstatus, dåliga äganderättsstrukturer, fattigdom och ineffektiv skogsförvaltning, samt biobränsle och energiproduktion. Klimatförändringar kan öka skogars sårbarhet mot torka och skadedjur, vilket förstärker riskerna för avskogning.

Konsekvenserna är breda och ofta irreversibla. Förlust av biologisk mångfald, försämrade ekosystemfunktioner och ökad koldioxidfrånvarande lagring påverkar klimatreglering, vattenförsörjning och jordkvalitet. För samhällen som lever av skogen kan avskoging hota kulturarv och försörjning.

Övervakning och motåtgärder sker genom satellitbaserad övervakning, nationella och internationella mål som FAO:s globala skogstillstånd och program som REDD+ som syftar till att minska utsläpp från avskogning och skogsdegradering. Åtgärder inkluderar hållbar skogsförvaltning, återplantering och skyddade områden, samt ekonomiska incitament för bevarande av skog. I Sverige och Europa är avskoging ofta begränsad i areal, men problemsområden finns vad gäller fragmentering och ekosystemkvalitet, medan kontinuerlig skogsråvara och skogsbruk upprätthåller hög skogsandel i många nordiska länder.