Avkodningssvårigheter

Avkodningssvårigheter är ett tillstånd som kännetecknas av betydande svårigheter att omvandla skrift till ljud och ords uttal, särskilt när det gäller att avkoda ord snabbt och korrekt. Personer med avkodningssvårigheter har ofta starkt ordförråd och god förståelse när texten blir enklare eller när den läses högt, men uppvisar låg läshastighet och många fel vid avkodning. Tillståndet är inte en indikation på allmän intelligens och förekommer i olika grad hos barn och vuxna. Det kan ingå i det som ibland kallats dyslexi.

Orsakerna är vanligtvis en kombination av genetiska, neurobiologiska och miljömässiga faktorer som påverkar fonologisk bearbetning, uppbyggnad av bokstav-ljud-samband, arbetsminne och snabb namnläsning. Ärftlighet spelar ofta en roll men konsekvenser av undervisningskvalitet och läsmiljö är också viktiga. I vissa fall förekommer avkodningssvårigheter tillsammans med andra tillstånd som språkstörning eller ADHD.

Diagnos och utredning görs av skolhälsovård, psykolog, logoped eller specialpedagog. Utredningen inkluderar tester av fonemisk medvetenhet, avkodning av enkla ord och icke-ord, läshastighet och läsförståelse. Modern bedömning fokuserar ofta på funktion och behov av stöd snarare än enbart IQ-discrepans.

Behandling består av systematisk, explicit och oftast multisensorisk undervisning i fonem-ljud-samband och decodering, ofta i små grupper eller individuellt. Praktiska hjälpmedel och anpassningar i skolan kan vara viktiga, såsom extra tid, talsyntes eller tillgång till lättlästa texter. Med tidig identifikation och evidensbaserad undervisning förbättras vanligtvis avkodning och läsning, även om vissa utmaningar kan bestå.