Avföringen

Avföring, även känd som fekalier eller avföringsmaterial, är det fasta avfallsprodukt som bildas i mag‑ och tarmkanalen hos ryggradsdjur efter matsmältning och absorption av näringsämnen. Den består huvudsakligen av osmält mat, bakterier, cellrester från slemhinnan, gallsyror, vatten, elektrolyter och en liten andel avfallsprodukter från levern och njurarna. Färg, konsistens och lukt varierar med diet, tarmflora och hälsotillstånd; typisk avföring är brun på grund av bilirubin‑nedbrytning.

Den primära fysiologiska funktionen är eliminering av kroppens avfallsämnen och upprätthållande av vätskebalans. Normal avföring sker vanligtvis en till två gånger om dagen, men frekvensen kan variera. Avvikelser i form, frekvens eller sammansättning kan indikera gastrointestinala störningar såsom diarré, förstoppning, inflammatorisk tarmsjukdom eller malabsorption.

Avföring har också betydelse för miljön och folkhälsan. Obehandlad mänsklig avföring kan sprida patogena mikroorganismer, vilket leder till vatten‑ och livsmedelsburna sjukdomar. Därför är korrekt sanitär hantering, inklusive toalettinfrastruktur och avloppsrening, central för att förebygga infektionssjukdomar. I jordbruk kan avföring från djur användas som gödsel, vilket återför näringsämnen till marken men samtidigt kan medföra risk för spridning av läkemedelsresistenta bakterier och näringsöverskott om den appliceras felaktigt.

Forskning på avföringsprover, så kallad fecal biomarkering, används för diagnostik, mikrobiomstudier och övervakning av näringsstatus, vilket understryker avföringens vikt både som fysiologisk avfallsprodukt och som källa till medicinsk information.