Avädling

Avädling är en avelsmetod som syftar till att öka genetisk variation genom att para individer från olika populationer, rasmärer eller linjer. Genom att introducera nya alleler kan avädling motverka inavel och dess negativa effekter samt bidra till nya eller förbättrade egenskaper hos avkomman. Begreppet används främst inom jordbruk, husdjursavel och växtförädling.

Metoderna inom avädling bygger på planerade korsningar mellan distinkta populationer eller raser, ofta följt av selektion av avkomman över flera generationer. En vanlig strategi är introgression, där önskade gener behålls samtidigt som oönskade stötas bort. I praktiken kan avädling innebära korsningar mellan grödor med olika genetisk bakgrund eller mellan djurpopulationer för att uppnå ökad motståndskraft, bättre anpassning till miljöer eller förbättrad avkastning och produktiva egenskaper. Noggrann övervakning av fitness, hälsa och övernervärden hos avkomman är viktigt för att undvika negativa effekter.

Fördelarna med avädling inkluderar ökad genetisk variation, reduktion av inavelsdepression och potential för heterosiseffekt, vilket kan ge starkare prestationsförmåga hos avkommorna. Riskerna innefattar ibland avädlingsdepression om nya gener inte passar samman eller om lokala anpassningar försvagas. Det kan också finnas oönskade egenskaper som följer med nya gener, samt praktiska och etiska överväganden vid bevarandebevakning av unika populationer.

Se även: inavel, korsning, heterosiseffekt, introgression.