Antikroppantikroppreaktioner

Antikropp-antikroppreaktioner är immunologiska interaktioner där antikroppar binder till andra antikroppar eller till delar av en antikropp, i stället för att binda till ett antigen. Sådana reaktioner kan vara en del av normala regulatoriska mekanismer inom idiotyp-anti-idiotyp-nätverket eller uppstå som autoantikroppar riktade mot andra antikroppar.

Olika mekanismer och exempel finns. Reumatoid faktor (RF) är ett vanligt exempel, där antikroppar riktar sig mot IgG:s Fc-del. RF bildar immunkomplex som kan bidra till inflammation i autoimmuna tillstånd som reumatoid artrit och kan ge falska eller förvirrande resultat i laboratorieprover. Anti-idiotypiska antikroppar riktar sig mot antikroppens variabla region och utgör en del av ett teoretiskt immunreglerande nätverk enligt Jerne; dessa antikroppar kan både reglera antikroppssvar och ibland fungera som antigen. Vidare finns anti-drug antibodies (ADA) mot terapeutiska antikroppar som kan neutralisera behandlingseffekten eller leda till hypersensivitetsreaktioner. Inom diagnostik är heterofila antikroppar ett vanligt interferensfenomen som kan ge falskt positiva eller negativa resultat i olika immunoassays, särskilt i sandwich- eller kompetitiva ELISA-typer.

klinisk och laboratoriemässigt betydelsefulla aspekter. Antikropp-antikroppreaktioner kan leda till missvisande laboratoriefynd eller påverka behandlingsutfall, och därför är det viktigt att känna igen potentiell interferens. I laboratoriemetodik används ofta blockerare, Fab-fragment eller alternativa assay-strukturer för att minska interferens från RF, heterofila antikroppar och liknande responser. Kännedom om antikropp-antikroppreaktioner bidrar till bättre diagnostik, tolkning av tester och effektiva behandlingar.