Antibiotisk

Antibiotika är läkemedel som används för att behandla bakteriella infektioner genom att döda bakterier eller hämma deras tillväxt. De är inte effektiva mot virus, och felaktig användning kan bidra till resistensutveckling.

Verkningsmekanismerna varierar. Vissa antibiotika förstör cellväggen, som beta-laktamer. Andra hämmar proteinsyntesen eller DNA-syntesen, eller blockerar folsyrasyntesen. Bredspektrumantibiotika påverkar många olika bakterier, medan smalspektrum är riktade mot specifika grupper.

Antibiotika klassificeras ofta som naturliga, semisyntetiska eller syntetiska, och som bakteriocida (dödar bakterier) eller bakteriostatiska (hämmar tillväxten). De delas också in efter spektrum och mål i cellvägg, ribosomer eller annan enzymatik.

Användning sker vanligtvis efter diagnos och ordination av en vårdgivare. Det är viktigt att fullfölja hela behandlingsförloppet och att endast använda antibiotika när det verkligen behövs. Överanvändning och felaktig användning ökar risken för resistens och biverkningar.

Resistens uppstår när bakterier utvecklar försvar mot antibiotika, via mutationer, enzymatisk inaktivering eller genöverföring mellan bakterier. Resistens sprids och gör infektioner svårare att behandla, vilket ökar vårdbehovet och kostnaderna. Detta understryker behovet av vårdhygien och ansvarsfull användning av antibiotika.

Historiskt markerade upptäckten av penicillin av Alexander Fleming 1928 början på antibiotikans era. Efter andra världskriget utvecklades många nya antibiotika och användningen globalt utökades.