Anslagsfördelningen

Anslagsfördelningen avser den del av den offentliga budgetprocessen där de uppställda anslagen fördelas mellan olika statliga myndigheter, program och projekt under ett budgetår. Den beskriver hur den totala ram som regeringen föreslår och riksdagen fastställer uppdelas på olika anslagskategorier och verksamheter. Syftet är att omsätta politiska mål och lagstiftning i konkret finansiering, samtidigt som uppföljning och kontroll säkerställs.

Inom den svenska budgetmodellen används ofta flera nivåer i anslagsfördelningen. Det handlar om att fördela medel över myndighetsnivåer och över olika verksamheter eller program, samt att särskilja driftsanslag (för löpande kostnader) och kapitalanslag (för investeringar). Fördelningen ska vara anpassad till prioriteringar, behov, rättsliga krav samt ekonomiska ramar, och den används som utgångspunkt för uppföljning och redovisning under året.

Processen styrs av det övergripande budgetarbetet där regeringen utarbetar budgetpropositionen och Finance Ministry (Finansdepartementet) leder arbetet tillsammans med berörda myndigheter. Riksdagen granskar och beslutar om anslagen i budgetbesluten. Under genomförandet sker kontinuerlig uppföljning av hur anslagen används och vilket resultat som uppnås, exempelvis i årsredovisningar och andra uppföljningsrapporter. Omprioriteringar kan göras inom fastställda ramar, men större förändringar kräver nya beslut i finanspolitiken.

Anslagsfördelningen är därmed en central mekanism i den svenska budgetprocessen som gör det möjligt att koppla medel till policymål, samtidigt som ansvar och effekt av användningen följs upp i offentliga redovisningar.