återkopplingsrespons

Återkopplingsrespons är den respons som ett system uppvisar som svar på en feedbacksignal eller när output används som indata för att reglera systemet själv. Begreppet används för att beskriva hur förändringar i systemet leder till kompensatoriska förändringar i dess framtida beteende, ofta i relation till en önskad målfunktion eller setpunkt. Återkopplingsresponsen fångar hur snabbt, hur mycket och i vilken riktning systemet justerar sin output i respons på en avvikelse.

Inom kontrollteori och biologi studeras återkopplingsrespons ofta med fokus på tidsmässiga och dynamiska egenskaper. Vanliga mått är tid till svar, tidskonstant, dämpning, förstärkning och övershoot, samt hur stor steady-state-fel som uppstår. Ett negativt återkopplingssystem strävar efter att minska avvikelsen från setpunkten och uppnå stabil funktion, medan positiv återkoppling kan förstärka avvikelsen och leda till instabilitet om den dominerar.

Exempel på återkopplingsrespons finns i fysiologi och teknik. I kroppen reglerar negativa återkopplingsslingor temperatur, blodglukos och hormonnivåer genom att justera processer som metabolism och hormonfrisättning. I tekniska system används återkopplingsrespons för att styra till exempel ett servo eller en process där skillnaden mellan önskat värde och uppmätt värde används för att korrigera outputen.

Mätning av återkopplingsresponsen görs ofta genom steg- eller impulsrespons och genom frekvensbaserade analyser. Resultatet används för att bedöma prestanda och för att designa reglersystem som är säkra, effektiva och stabila under variation i belastning och miljö.