Äganderättsprotokoll

Äganderättsprotokoll är ett historiskt dokument eller protokoll som fastställer och bekräftar en persons äganderätt till en fastighet eller annan egendom. Begreppet används i svenskt rättsspråk och återfinns i äldre notarius- eller domstolsförhandlingar. Äganderätten kunde överföras genom köp, testamente, arv eller delning, och protokollet fungerade som officiellt bevis på innehavarens rättighet vid en viss tidpunkt. I äldre svenska eller nordiska rättssystem kunde sådana protokoll upprättas av notarius publicus, häradshövding eller annan myndighet och anteckna överföringar samt eventuella belastningar eller servitut.

Innehållet i ett äganderättsprotokoll kunde variera, men hade ofta kärnan i ägarens namn och en beskrivning av egendomen, exempelvis fastighetens lokalisering och storlek. Protokollet angav också datum för överlåtelsen, och ibland köpesumma eller arvsvärde. Vidare kunde det anteckna inteckningar, gravationsrättigheter eller andra belastningar som påverkade ägarstatusen. Protokollet kunde undertecknas av parter och vittnen samt, i vissa fall, av tjänstemän som förvaltade dokumentet.

Nuvarande status och betydelse: Med framväxten av moderna fastighetsregister och centraliserad jordägarregistrering hanteras äganderätt idag huvudsakligen genom Lantmäteriets fastighetsregister och anteckningar i köpekontrakt och lagfarter. Äganderättsprotokoll i den form som förr var vanliga används främst som arkivmaterial och historiska källor som kan ge insikt i tidigare ägarförhållanden och rättslig status vid en viss tidpunkt.