ångteknikens

Ångteknikens omfattar tekniker och tillämpningar som använder vattenånga som arbetsmedium. Det innefattar konstruktion, drift och effektivisering av ångkittlar, ångturbiner, kondensorer, överhettare och styrsystem samt de processer som gör det möjligt att återvinna energi i ångcykler.

Historiskt har ångteknikens varit central för den industriella revolutionen. Under 1700- och 1800-talet utvecklades ångmaskinen av bland andra Thomas Newcomen och James Watt, vilket lade grunden för mekanisk produktion och större kraftsystem. Under 1900-talets första hälft blev ångturbiner dominerande inom elproduktion och fartygsdrift.

Tekniskt bygger ångtekniken på att en panna producerar ånga under tryck som driver en ångturbine. Rörelseomvandlingen gör att energi överförs till generatorer eller mekaniska axlar. En kondensor återvänder ångan till vatten, vilket gör att cykeln kan startas igen. Moderna lösningar inkluderar överhettning, återvinning av spillvärme och avancerade styr- och skyddssystem. Rankine-cykeln beskriver den teoretiska processen.

Användningsområden inkluderar stora kraftverk, sjöfart och industriella processer där ånga används för uppvärmning, separationer eller kemiska processer. Idag dominerar ångturbiner i många kraftverk, ofta i kombinationscykler med andra energikällor. Utvecklingen fokuserar på högre verkningsgrad, lägre utsläpp och bättre integration med förnybar energi samt återvinning av spillvärme.