Överströmskydd

Överströmskydd är en skyddsfunktion i elektriska installationer som hindrar ledningar och utrustning från skador orsakade av överström. När strömmen överstiger en förinställd gräns bryts strömmen automatiskt, vilket minskar risken för överhettning, ledningsbrand och utrustningsskador. Skyddet är en central del av elsystemets säkerhet och finns i allt från små bostadsinstallationer till större industriella anläggningar.

De vanligaste typerna av överströmskydd är säkringar och automatsäkringar. Säkningar består av ett smälbart element som bryter kretsen när överström uppstår; de kan inte återställas när de väl har lösts ut. Automatsäkringar, eller kretsbrytare, bryter strömmen mekaniskt eller elektromagnetiskt och kan återställas efter utlöst skydd. Moderna system används ofta i kombination med jordfels- eller RCBO-enheter som ger både överströmsskydd och jordfelskydd, vilket ökar säkerheten mot elektriska fel.

Val av överströmskydd baseras på flera faktorer: ledningens ampacitet (den maximala ström den får bära utan att överhettas), den tjänade belastningen och den förväntade kortslutningsströmmen i kretsen. Skyddet ska ha lämplig märknings- och brytförmåga (förmåga att bryta hög kortslutningsström) och följa gällande standarder och regler. Det är vanligtvis dimensionerat i elcentraler och förgreningsskåp för att ge selektivt skydd och bibehållen strömförsörjning vid fel.

Sammanfattningsvis fungerar överströmskydd som en viktig försvarslinje mot överbelastning och kortslutning i elektriska system, och rätt dimensionering och val av skyddsenhet är avgörande för elsäkerhet och pålitlighet.