vägmarkering

Vägmarkeringar är målad eller på annat sätt tydliggjord yta på vägbanan som används för att styra trafik, ange körfält, och ge information till förare, fotgängare och cyklister. De kompletterar vägmärken och trafikljus och bidrar till säkerhet samt ett effektivt trafikflöde. För god funktion krävs tydlig synlighet, rätt färg och rätt placering, även under mörker och dåligt väder.

Vanliga exempel i Sverige är centerlinjer som delar körriktningar, kantlinjer som markerar vägkant, körfältsmarkeringar med till exempel pilar, stopp- och ge-väg-linjer, övergångsställen (zebraövergångar), samt markeringar för cykel- och bussfält och parkeringsplatser. Markeringarna kan vara kontinuerliga eller avbrutna för att visa om det är tillåtet att byta körfält eller passera.

Färg, material och placering följer nationella standarder. De flesta vägmarkeringar är vita och reflekterande, så att de är synliga i mörker. Tillfälliga eller temporära markeringar används ofta i gult för att tydliggöra vägarbeten eller förändringar i trafikmönstret.

Reglerna för vägmarkeringar regleras av svenska myndigheter som Trafikverket och Transportstyrelsen. Staten och kommunerna ansvarar för att använda lämpliga markeringar på sina vägar, och vägmarkeringarna uppdateras i takt med nya standarder, trafiklagen och europeiska föreskrifter. Under vägarbeten används ofta temporära markeringar som avviker från ordinarie färger.

Underhåll av vägmarkeringar sker regelbundet eftersom slitning, väder och beläggningsarbete påverkar synligheten. Om markeringarna blir otydliga eller igenförts, uppgraderas eller målas om för att återställa tydlighet och trafiksäkerhet.