vintersolståndet

Vintersolståndet är den tidpunkt då solen når sin lägsta höjd över horisonten i norra halvklotet, vilket markerar årets kortaste dag och längsta natt. Den exakta tidpunkten beror på plats och tidszon, men inträffar normalt omkring den 21 eller 22 december. Astronomiskt definieras solståndet av solens deklination, cirka −23,44 grader, vilket innebär att solens position på himlen är som lägst.

Efter vintersolståndet blir dagarna något längre igen, eftersom solen står högre vid middagstid och ljuset ökar stegvis under de följande veckorna. I många delar av världen är daglängden runt solståndet särskilt tydlig, särskilt i norra Europas kustområden och inlandet, där vintermörkret ofta är som djupast just vid denna tid.

Historiskt och kulturellt har vintersolståndet varit viktigt i många kulturer som ett tecken på ljusets återkomst. I Sverige och övriga Norden har perioden kopplats till vinterfester och traditioner som fokuserade på ljus och gemenskap under årets mörkaste tid. I moderna sammanhang används termen främst i astronomiska och kalenderrelaterade sammanhang för att beskriva årets kortaste ljusdag.

I södra halvklotet inträffar vintersolståndet i juni och motsvarar då årets kortaste dag där.