verifikationsmetoder

Verifikationsmetoder är processer och tekniker som används för att visa att en produkt, ett system eller en tjänst uppfyller angivna krav och specifikationer. Verifikation avser generellt att kontrollera att bygget följer kraven under utvecklingsprocessen, ofta i kontrast till validering som bedömer om produkten uppfyller användarens behov i dess avsedda användning.

Vanliga metoder inom programvaru- och systemutveckling inkluderar granskning och genomgång (revisionsmöten, kod- och designgranskningar), testning på olika nivåer (enhet, integration, system, regression), statisk analys av källkod och modellbaserad verifiering. Dessutom används dynamisk simulering, prototypning och emulering för att samla bevis i tidig fas.

Formell verifiering omfattar matematiska bevis och verktyg som modellkontroll och teorembevis; används ofta i kritiska system där ofullständiga tester inte räcker. Modellbaserad verifiering och programvaru- eller hårdvarubaserad verifiering (testbäddar, emulatorer) används.

Data- och informationsverifikation innebär att kontrollera datakvalitet, integritet och konsekvens med krav; exempel är checksummor, datariktighet, och parity. Inom identitets- och säkerhetsverifikation används autentisering och auktorisation (t.ex. multifaktor, biometriska verifieringsmetoder).

Planering och spårbarhet är viktiga; kravspårbarhet, testplaner, och tydliga acceptanskriterier underlättar bevisföring. Verifikationsaktiviteter varierar med riskprofil och livscykelmodell och bör införlivas tidigt i utvecklingen för att möjliggöra felupptäckt och kostnadseffektiv rättning.